Mätt och belåten

Jesus sa vid ett tillfälle: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.” (Joh 4:34). På samma sätt är det genom att göra Guds vilja som jag får min näring, blir mätt och hålls vid liv.

Ljus som brinner vackert

På mitt köksbord har jag tre blockljus. De blir som vackrast om de får brinna länge. Är det inte på precis samma sätt med oss människor, som enligt Jesus ord är ljus, att vi är som allra vackrast då vi låter våra liv lysa mest hela tiden?

Lite om olika tyg

Någon som undrat över tyget i fartyg? Eller som undrat över vad norskans mångtydiga tøj egentligen betyder? Här får vi äntligen svaret! Hos Språkrådet och deras (oftast) intressanta veckoliga språkråd. 

Ett under för en femma

I mina spridda anteckningar om allt möjligt hittar jag ordet femkronorsunder. Inget mer, bara detta: femkronorsunder. Hur jag än funderar och vrider och vänder kan jag omöjligt komma på vad det är jag menar. Typiskt! Det låter ju jättespännande med femkronorsunder. Inte så att under är något billigt i meningen simpelt, men billigt i betydelsen tillgängligt för alla att få upptäcka. Ja upptäcka, för jag tror att under är något man upptäcker. Det är inte enskilda händelser som är under, utan under handlar om blicken. Att ha blick för att se det som sker som under. Och det kan alla få uppleva. Då ser man plötsligt att undren finns överallt.

Släck ner och se mer!

Detta är en lysande (!) idé! Att göra sin egen earth hour. Inte behöver man vänta på direktiv från någon makthavare för att ta vara på mörkrets möjligheter. Nej, det är bara att stänga av allt som kräver elektricitet och sedan njuta av stillheten, brottas med rastlösheten, våga möta sina egna tankar och känslor, prata med någon utan att bli avbruten, och tända massor av ljus. Lycka till!

Livets olika sidor

Ena stunden är livet mjukt, luftigt och trevligt. Så rundar man förväntansfullt ett hörn och möts av stenhård betong, som får en att dra efter andan och undra om livet är slut. Olika sidor av livet, men båda är livet. 

Del i något stort

I min tro är jag med och famnar ett oändligt universum.

Sluta älta!

Idag rekommenderar jag Lottens text om hur man kan hantera sitt ältande. Rolig text, men också terapeutisk. För att inte fastna i livets oförrätter behöver man strategier för att komma vidare. Lotten ger exempel på sådana strategier. Jag uppmuntrar oss alla till att låta fantasin flöda och skapa de strategier som lämpar sig för oss. Så livet inte blir stående utan går vidare. Så bitterheten inte tar över oss utan friheten kan få livet att blomma om. 

Gud ser

Gud är seendets Gud. Gud älskar dig, trots det han ser.

Detaljernas Gud

Om Gud:

Den som kan ha kontroll över så stora saker, fyller i så många avgörande detaljer, missar inte våra rörelser och vårt vara.

Små grupper blir stora

Majoriteten består av minoriteter.

Utan publikens jubel

Att leva inför Gud är att inte behöva någon publik.

Långsam tid

Låt tiden gå sakta.

För Gud är allting klart

Det finns en skillnad mellan sådant som vi kan förstå och känna till och sådant som Gud förstår och känner till. Detta är förklaringen till att så mycket är gåtfullt och obegripligt i livet. För oss är det oklart, men för gud är allting uppenbart.

Det fördolda hör Herren, vår Gud, till, och det uppenbarade tillhör oss och våra barn för all framtid, denna lag som vi skall lyda i allt. (5 Mos 29:29)

Våga hoppets språng

Att vara en som hoppas betyder att man är realistisk samtidigt som man vågar språnget in i det möjligas mysterium. Vi är mer än vi hittills har blivit. Världen är mycket mer än den hittills har blivit. Ja, vi är något mer än vår svaghet och våra nederlag. Vårt sista kapitel är inte avslutat!

Ur Något att hoppas på när det värsta har hänt av Per Arne Dahl.

Projekt: livet

Livet är ett krävande projekt.

Ur Något att hoppas på när det värsta har hänt av Per Arne Dahl.

Hoppets två sidor

Ord av kyrkofadern Augustinus:

Störst av dem är hoppet! Och hoppet har två vackra döttrar i världen, vrede och mod. Vrede, så att det som inte bör ske inte sker. Och mod, så att det som kan ske blir verklighet.

Ur Något att hoppas på när det värsta har hänt av Per Arne Dahl.

Svar tröstar inte

Det är inte förklaringar och svar på livets obegripligheter som ger tröst. Det som ger tröst är påminnelsen om att i nödens stund vara buren av någon som är större. 

Allt har ett pris

Döden är livets pris.

Sorgen är kärlekens pris.

Sorgen tar tid ”för att vi ska kämpa oss till en förtrogenhet med sorgen som gör den lite lättare att bära”.

Ur Något att hoppas på när det värsta har hänt av Per Arne Dahl.

Livsfrukt

Varje gång vi talar om de döda får vi skörda frukterna av deras liv.

Henri Nouwen i Något att hoppas på när det värsta har hänt av Per Arne Dahl

Sorgen och hoppet i sällskap med varandra

Per-Arne Dahl beskriver i Något att hoppas på när det värsta har hänt möjligheten att gå vidare efter en katastrof i livet. Han talar om nödvändigheten av att ”först och främst dröja tillräckligt länge i sorgen”. Detta ”samtidigt som vi gör plats för hoppet”. Med sorgen är det inte bråttom, skriver han. Den måste få ta sin tid. ”Men det är bråttom med att ge hoppet utrymme och kraft.”

Så sant. För att komma helskinnad – och starkare – ur en kris behöver sorgen får breda ut sig över allting så länge den behöver. Och så behöver hoppets frö planteras och ge plats att gro en gnutta i sorgens sprickor. Annars blir vi bittra och låser fast oss själva i livets förfärligheter.

Bön i sorgen

Mitt i allt det meningslösa
som vi möter här på jorden
blir vårt hjärtas rop till bön.

Gud, vi ropar, om du finns där,
kom och hjälp oss när vi drunknar
i vårt eget tomhetsmörker.

Kom vårt sönderslagna liv till mötes!
Låt oss i vår nöd få känna:
under alla djup finns du!
Låt oss famna dina löften:
Ingen makt ska kunna skilja
oss ifrån din kärleks allmakt.

Och fast ett varför utan svar
ständigt skälver i vårt hjärta
ber vi, Herre, ge oss tro,
tro på dig som kämpar med oss
fylld av kärlek och i närkamp
med det ondas makt i världen.

Om vi segrar eller sjunker
ska vårt svaga liv bli buret
genom liv och genom död.
Gud, vi ropar: Du som finns där,
kom och hjälp oss, låt din närhet
bli vårt ljus i tvivlets mörker.

Bön av Svein Ellingsen (i Något att hoppas på när det värsta har hänt av Per Arne Dahl)

Små ord om stora saker

Att skriva är en fråga om att hitta tillräckligt små ord för tillräckligt stora känslor.

Hans Børli i Något att hoppas på när det värsta har hänt av Per Arne Dahl

Befriande förlåtelse

I min almanacka läser jag visa ord av Max Lucado:

Förlåtelse är att låsa upp dörren för att släppa någon fri – och inse att fången var du.

Livet levs i en riktning

I somras pilgrimsvandrade jag och besökte en meditationsplats. Jag blev sittande en stund på den där platsen. Man hörde trafiken på motorvägen, men man kunde inte se den.

Ungefär som i livet tänkte jag. Precis som meditationsplatsens läge naturligtvis är valt för att vara så avskilt som möjligt kan vi välja vad i livet vi vill hålla på avstånd. Vi kan inte undvika att höra ett och annat, men vi kan undvika att låta det uppfylla vårt synfält. Om vi håller det utanför synfältet kan det omöjligen bli vår ledstjärna. På så sätt kan vi hjälpa oss själva att rikta in livet åt rätt håll.

Den djupa sorgen

Jag förstår inte riktigt vad jag sörjer och varför. Men sorgen berör mig på djupet.

Kanske det handlar om själva existensen. Att själva livet andas sorg. Att Varat känns tungt och är målat i mörka färgnyanser. Att själva tillvaron gråter. Och jag med. En sorg över att livet inte är bättre, större, mer fullkomligt än jag en gång hoppades. Eller att det ofrånkomligt ändar med döden. Att allt liv slutar i dödsskuggans land. Inte en enda undkommer.

Kanske sorgen och min inre gråt är framsprungen ur världens eviga, ofta outhärdliga smärta från allt levande. Ett ordlöst skri, från de djupast mest oåtkomliga skikten ur det jordiska Varats inre gömmor. Som en evig jordbävning, med skälvande rörelser i jordskorpan av oro, ångest, vemod och sorg. Kanske också vanmakt av att så lite kunna förändra och påverka.

Som om inte ens Gud kunde förändra. Som om även Han, denne gåtfulle, undanglidande gudom själv var fylld av Varats oändliga lätthet.

Men också sorg över mig själv. Min egen oändliga lätthet.

Ur Pilgrim och fältarbetare. Berättelser från gator och stigar – en vandringsantologi av Hans-Erik Lindström.

Väldigt liten i allt det stora

Jag känner mig som en liten barkbåt på oändlighetens hav. En fluga i evighetens luftström. Ett knott. Ett knytt. Ett intet i alltet.

Ur Pilgrim och fältarbetare. Berättelser från gator och stigar – en vandringsantologi av Hans-Erik Lindström.

Tro är riktning

Hört eller läst någonstans:

Tron är inte steglängden, utan att ha riktningen klar i sitt liv.

Dalens höjdpunkt?

Kan en svacka nå sin kulmen?

Saker att göra på ett nytt sätt

Är inte detta en väldigt rolig idé? En bok med olika uppdrag att utföra. Kan göras som present, eller varför inte till mig själv. Saker man skulle kunna ge sig själv eller någon annan i uppdrag att göra är till exempel att skriva till en politiker och berätta vad man tycker i någon fråga, att besöka en religiös sammankomst i ett sammanhang där man aldrig varit förut, att ge någon en blomma på stan, att cykla runt en sjö, att ge något till second hand, att handla något på second hand, att inom till exempel ett år promenera på alla gator i sin stad/stadsdel, att säga hej till alla man möter under en dag.

Jag tänker att det ska vara lite oväntade saker, som helst är gratis och som är ganska enkla att genomföra, men ändå är en utmaning. På så sätt kan detta bli ett sätt att förströ sig en ledig dag, ett sätt att göra något för någon annan, och ett sätt att utsätta sig för nya saker och därmed också kanske hitta något nytt, som man kanske inte upptäckt annars. Risken med att skriva boken till sig själv är att man kan ta alltför mycket hänsyn till vad man känner sig trygg med och därför inte vågar ge sig själv någon direkt utmaning. Ett sätt att komma ifrån det är att låta någon eller några vänner komma med förslag på saker att göra. 

Lyssnandets konst

Att lyssna tar minst lika mycket tid som att tala. 

Talandets konst

Att tala är ingen konst. Konsten är att säga något.