Denna vecka, den som leder fram till påskhelgen, brukar
kallas för stilla veckan. Så stilla blev den dock inte med tanke på terrordåden
i Bryssel i tisdags morse. Det blev en vecka av sorg, förtvivlan, osäkerhet och
rädsla.
Idag är det påskafton, dagen mellan långfredag och påskdag.
Det är den dag som för Jesus lärjungar präglades av sorg över att Jesus dött,
förtvivlan över att inget blev som de hade tänkt, osäkerhet över hur det gått
med allt de hade trott på och, förstås, rädsla inför framtiden.
Idag är dagen om vilken Peter Halldorf skriver så här i
boken Heligt år (s. 143f):
[E]n dag i solidaritet med alla
som upplever Gud som död och frånvarande, de som kämpar med sin tro, de som
förlorat tron, de som inte kan tro. Alla som lever dagen efter långfredagen –
men inte dagen före påskdagen.
Det har varit en hemsk vecka för så många människor. Idag
får vi förenas i solidaritet med varandra. För alla oss som vet, lyser redan
det hopp som tänds imorgon på påskdagen: Ljuset finns där, Jesus lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar