Den unika människan

I Berit Larssons Ett delat rum läser jag ett citat från Hanna Arendt:

Hos människan blir den särskildhet som hon har gemensam med allt levande och den olikhet hon har gemensam med allt levande till karaktär av att vara unik. Och mänsklig pluralitet är en mångfald med den paradoxala egenskapen att varje ingående del är unik i sitt slag.

Jag har inte själv läst Hanna Arendt och citatet är ryckt ur sitt sammanhang. Men lösrykt på detta vis tycker jag det talar tydligt och precist om förhållandet att vara människa och därmed vara både lik och olik.

Lyssnande

Vi ångar på. Tredje gången gillt med visdomsord från Nalle Puhs lilla instruktionsbok:

Underskatta inte värdet av att göra Ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra.

”Lyssna på allt som man inte kan höra”, bättre än så kan det inte sägas. Poesi, poesi och jag älskar det!

Att hittas av poesin

En sak till från Nalle Puhs lilla instruktionsbok, som jag citerade ur häromdagen:

Poesi och Visor är inte saker som du hittar, utan de är saker som hittar dig. Allt du kan göra är att gå till ett ställe där de kan hitta dig.

Bokstävernas betydelse

Bläddrar lite i Nalle Puhs lilla instruktionsbok och hittar bland annat följande:

Tänk på att bokstaven A, åtminstone för I-or, betyder Kunskap, Bildning och allt det som Nalle Puh och Nasse inte har.

Det är inte klokt vad bokstäverna öppnar dörrar till mycket. Livet skulle vara väldigt annorlunda om man inte behärskade bokstäverna och deras kombinationer.

Olika människor

Är man kund hos Ica får man deras tidning Buffé med jämna mellanrum. I senaste numret finns en artikel om en ny film. Jag är sannerligen inte något filmfan, men det här är en film jag ska försöka se. Det gäller Glada Hudik-teaterns långfilm Hur många lingon finns det i världen?

I artikeln uttalar sig filmens regissör, Lena Koppel, på ett klokt sätt. Hon säger:

Det var fantastiskt att arbeta med Glada Hudik-teatern. Jag fick upp ögonen för hur viktigt det är att individer med olika egenskaper får mötas, eftersom det gör alla till bättre människor.

Precis så är det ju!

Nattbelysning

En natt övernattade jag i ett rum med något slags galler som det lyste igenom. Jag undrade en bra stund över vad detta märkliga var. Sedan såg jag knappen där det stod "nattbelysning". Då förstod jag, och sedan kunde jag släcka och tända efter behag. Ungefär så önskar jag att livet ska kunna vara. Att det ska finnas en lampa med nattbelysning att tänka om det blir för mörkt.

Pyspunka, tankar och skrivande

Det är lite pyspunka på den här bloggen just nu. Jag antar att trogna besökare (om det finns sådana) har märkt det. Pyspunka är ingenting jag tycker om. Men den har en orsak. Orsaken är att det är mycket nu.

Det finns två saker som ska fungera för att kunna driva den här bloggen. Det ena är tid att skriva. Det är kanske inte så svårt att få till, jag kan skriva och formulera mig ganska fort. Det andra som behöver fungera är rymd att tänka. Tänka kan jag också göra fort, men rymden är svår att få till om det är för mycket annat. Just nu, och för överskådlig tid framåt, är det för mycket annat. Rymden har lite svårt att få plats. Därmed blir tankarna lidande och då finns det mindre att skriva om.

Trist är ordet. Tycker jag. Men jag stretar vidare och gör så gott jag kan under omständigheterna. Förmodligen kommer det andra tider, då pyspunkan kan lagas och det mesta rulla på som vanligt igen. Men låt oss hålla ut. Inte ska en pyspunka få hindra oss, ty även med en sådan kan man faktiskt ta sig framåt – det går bara lite långsammare.

Vem som helst

På fönsterkarmen står två bilder lite slumpmässigt placerade. Den ena föreställer ett syskonbarn, den andra Franciskus.

Vem som helst kan i Guds rike ställas bredvid vem som helst. Alla är vi ett och detsamma, samtidigt som vi är unika var och med sin kallelse. För Gud är ingenting omöjligt.

Livets smärta

Det gör ont i själen, men det är livet. Och livet vill man ju – trots allt – gärna vara med om.

Livet i mellanrummen

I livets hårda omständigheter, där man som människa kläms från alla håll av krav, regelverk, förväntningar, måsten och önskningar blommar insikten fram att

Life resides in the cracks of the wall.

Den som varit i Jerusalem har kanske sett den gamla tempelmuren, Västra muren, där judarna har sin speciella böneplats. Den som varit framme vid muren har också sett hur sprickorna i den är fullproppade med bönelappar. Människor har formulerat sina böner och i tro placerat dem i muren. Bönen är att de på så sätt ska vara en pågående bön till Gud.

Livet håller till i sprickorna. Bönerna placeras i murens sprickor. Muren anses av många som helig. Även på denna plats är det trångt för den mänskliga nöden.

Ingenting

Hittade en rolig bild. Och rätt filosofisk, om man så vill. Vad är detta ingenting, som vi gör?

En speciell dag

På söndag är det en speciell dag. Då är det nämligen sjätte söndagen efter Trettondedagen. I alla fall om man ser till kyrkoårets rytm. Det speciella består i att denna söndag inträffar ytterst sällan. Det hela beror nämligen på när påsken kommer. I år kommer påsken ovanligt sent och därför ryms det en extra söndag så här efter trettondedagen. Och även om jag inte så många gånger på ett år är i takt med kyrkoåret tycker jag sådana här detaljer är förtjusande. Därför uppmanar jag oss att ta vara på denna speciella söndag!

Dödens och livets tecken

Det finns numera en speciell tidning för kvinnor som arbetar i Svenska kyrkan. Vad som ligger bakom ett sådant initiativ vet jag inte. Inte är jag heller så säker på vad jag tycker om fenomenet. Dessutom har jag bara läst den webbplacerade tidningen högst flyktigt. Men några rader i en krönika visade sig vara tänkvärda. Så här står det:

Har Du tänkt på, att den dag vi dör, så lämnar vi alla tretton tecken efter oss.

Du kanske tänker: vad kan det vara för några tecken?

De första sex tecknen är siffror. De står för det år, den månad och den dag då Du föddes. Dessa siffror kan Du inte själv välja. De sista sex tecknen är också siffror. De står på samma sätt för den dag, den månad och det år som Du en gång ska dö. Tanken med de siffrorna är att Du inte kan eller ska styra över dem på egen hand Sex siffror plus sex siffror blir ju bara tolv tecken.

Det trettonde tecknet är det där strecket som finns mellan alla siffrorna. Det strecket är Ditt liv. Vad Du ska använda Ditt streck till bestämmer Du själv.

Döden har tretton tecken, livet ett enda.