Torsdagssteg

Fyra steg att ta en torsdag är det upp ur sängen, det till dagens arbete, det första i dagens promenad och det uppför steget till tåget som för mig hem.

Tre saker en onsdag

Tre saker som kännetecknar en onsdag är arbete, promenad och en god bok.

En tisdag

Två saker som gör en tisdag är solsken och takdropp

Möjligheternas måndag

En sak som piggar upp en måndag är att det är måndag och chansen att börja om återigen står öppen. Måndag är början på en ny vecka, med betoningen på ny. Allt är möjligt och inget har ännu hunnit bli omöjligt.

Billigt nöje

Det finns gott om nöjen i livet, som är alldeles gratis. Som att titta på himlens färger när solen går ner. Som att ana doften av vår i luften. Som att lyssna på tystnaden. Eller något annat.

Så finns det andra nöjen, som kostar pengar. Bland dessa finns det sådana som är billigare än andra. Ett av de förmodligen allra billigaste nöjen man kan tänka sig njöt jag av nyligen.

Jag var på Myrornas secondhand och köpte böcker. Närmare bestämt pocketböcker. Fem kronor styck kostade de. Med tanke på att man för den femman får sisådär en heldags nöje vågar jag påstå att detta nöje är så nära gratis det går att komma.

Rekommenderas!

Snabb och långsam

Är hopplöst fånge i tiden. Det betyder just nu att jag tvingas hänga med i tidens hastiga framfart, trots att jag egentligen inte hinner med. Hinner med i tidens tempo alltså. Jag är för långsam eller tiden för snabb. Frustrerad, men försöker finna mig. Livets lott.

Man kan må lite poesi, helt enkelt

Jag har mått lite olyckligt på sistone.

Är inte det en ganska bra formulering egentligen. Det fina med den är – förutom att den har något poetiskt vackert i sig – att den är tydlig och otydlig på samma gång. Något är inte helt på topp, signalerar den. Exakt vad som är på tok signalerar den inte.

Ibland behöver man både de tydliga vagheterna och det poetsikt svindlande. Kanske är det därför man kan må lite olyckligt ibland.

Ljudet av vår

Det är ett hål i stuprännan utanför mitt fönster. Därför hör jag ett idogt vårporlande. Det tackar jag för.

Katastrofperspektiv

Häromdagen gjorde jag följande anteckning:

Dagens hittills största katastrof är att vattenkokaren dragit sitt sista andetag. Hade jag bott i Japan hade dagens katastrof varit en helt annan.

Frånvaro är inte tomhet

Frånvaro är en fråga om realtion.

Maktanvändning

Nyheterna har den senaste tiden varit fyllda av rapporter om destruktiv maktutövning. Det får mig att tänka på hur stor skillnaden är mellan mänskliga maktutövare och Gud. Mänskliga maktmedel är ofta hot, våld och förnedring. Gud har all makt i himlen och på jorden, men hans maktutövning är inte hot och korruption utan barmhärtighet och respekt. Det är skillnad det. Faktiskt en livsavgörande skillnad.

Gråt

Det finns ett ord som heter gråtmild. Jag undrar: Kallas det så för att det mildrar att gråta?

En katt, ett liv

Idag skulle min barndoms katt ha fyllt 34 år om hon inte blivit överkörd av en bil endast 6 år gammal. Det hade varit något att fira det, ett riktigt kattkalas hade det blivit.

Eller förresten, det finns ju inget som säger att katten idag hade firat sin 34-årsdag, bara för att hon inte kommit i vägen för den där bilen. Nej, förmodligen hade hon förr eller senare dött av något annat än just den bilen på just den vägen just den speciella sorgliga dagen.

Dessutom blir katter sällan så gamla som 34 år.

Sensmoralen av detta något simpla exempel: Livet blir inte långt och lyckligt bara för att en viss katastrof inte inträffar. Livet är precis lika oförutsägbart oavsett vad som hänt och inte hänt. Hemskt, men sant.

Konsten att hinna med

Ibland får man verkligen lov att ligga i om man ska hinna med tiden.

Olika behandling

Flera gånger på kort tid har jag nu stött på påståendet: ”Jag behandlar människor som de behandlar mig.”

Det skär i mig av disharmoni då jag hör detta. Inte bara för att det är helt på tvärs med Bibelns gyllene regel utan också för att det är en helt orimlig livsregel. Om alla först krävde gott bemötande för att vara vänliga tillbaka skulle ingen ha anledning att agera vettigt.

Nej, den gode Jesus visste vad han sa då han uttalade orden: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” (Matt 7:12)

Det börjar alltid hos mig.

Återkommer ofta

Tänk vad mycket man gör i livet bara för att få åtnjuta fröjden av att ha det gjort. Jag har säkert sagt detta förut, men det är en sak jag återkommer till. Ofta.

Livets händelser

Livet är mer än enskilda händelser. Väldigt mycket mer. Kanske till och med att livet är något annat än enskilda händelser.

Fastlagssöndagen

”Äntligen stod prästen i predikstolen”, är inledningen på Selma Lagerlöfs bok om Gösta Berling.

”Äntligen är det fastlagssöndag”, är inledningen på min söndag. Äntligen därför att jag väntat. Faktiskt har jag väntat. Inte så mycket just på den här söndagen kanske, men på fastan som startar till veckan.

I och med att påsken kommer ovanligt sent i år blir allt som har med påsken att göra också sent. Alltså har vi fått vänta ovanligt länge på fastan. Att sedan själva fasteperioden är lika lång som vanligt är ju en sak. Det är tiden mellan jul och fasta som varit lång.

Men nu äntligen är det dags! Jag har kommit att gilla den här vardagliga hjälpen att styra upp lite i livet. Jag gör inga stora uppoffringar, men några små som jag ser till att hålla hela perioden. Det är en bra hjälp för mig. Därför säger jag: Äntligen är det fasta!

Förmågan att tro

Allt förmår den som tror, säger Bibeln. Men måste det alltid vara jag som tror (min tro) för att jag ska förmå? Eller kan någon annan tro åt mig?

Ja, jag tror absolut att vi kan tro åt varandra. Inte hänger allt på min förmåga att tro. Gud är större än så.

Kanske är det detta, att tro åt varandra, som är att bära varandras bördor, som Jesus uppmanar oss till.

En dikt

I en hög med olästa och halvlästa tidskrifter och böcker hittar jag överraskande ett nummer av Komma. Genast börjar jag läsa. Så kommer jag till en dikt, läser den och vänder sedan blad för att läsa vidare. Men jag får vända tillbaka bladet och läsa en gång till. Det fanns något i den där dikten som dröjde sig kvar, som krävde en förklaring, läsning en gång till. Och denna andra genomläsning ser jag det jag bara otydligt anade den första. Här döljer sig ett djup, oändligt. Åh, vad bra det är! Läs själva och se: Observatörens anteckning nr 23 av Jerker Sagfors.

Magnoliablommans vårblad

nedfallen i en pöl av gödselvatten.

En hostia av dubbelt medborgarskap.

Locka fram nyfikenheten

En helt fantastisk berättelse om hur skolans olika ämnen kan interageras finns på Anne-Marie Körlings blogg. Det är också en berättelse om hur ett barn kan närma sig något på ett nytt sätt, enbart styrd av sin nyfikenhet. Att lära sig saker är inte detsamma som att följa en läroplan, en lärobok eller en lärare. Nej, någonstans är det nyfikenheten, viljan att undersöka, att veta mer, som är det avgörande. Att väcka denna längtan efter mer, nyfikenheten, är utmaningen för varje människa som finns i skolan eller någon annanstans där man vill lära ut. Förmågan att väcka nyfikenhet och lust till efterforskning är en stor gåva, att bruka men inte missbruka.