Tro och gärningar hör ihop

Här kommer en tanke till från Jakobs brev. I Jak 2:18 står det: ”Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar.”

Tron är ingen ensak, den hör alltid samman med ett kollektiv. Även om tron är personlig kan den inte hållas för sig själv. En tro som ingen mer än jag själv märker och vet om är ingen biblisk tro. Det är inte genom gärningar vi blir frälsta, men den som är frälst är det inte bara för sig själv, utan utför gärningar som andra kan se. Den personliga tron visar sig – alltid – i relation till andra. 

Troende ateister är inget att ha

Just nu läser jag Praktisk kristendom av Daniel Alm. Det är en bok om Jakobs brev i Bibeln. På ett ställe talar Alm om troendeateism. Ett nytt ord för mig, men ack så illustrativt. Det förklaras som tillståndet när de som är kristna då och då lyssnar till Guds ord, men aldrig låter det få ”verkligt inflytande i våra liv”. Är det inte detta vi ständigt kämpar med? Att motstå frestelsen att den kristna tron enbart blir en trevlig filosofi, ett intressant teoretiskt tankesystem.

Kristen tro är handling först och främst. Ett antal försanthållanden är av ingen betydelse om det inte har inverkan på livet. Den kristna tron är, precis som titeln på Alms bok säger, praktisk kristendom. Troendeateism är meningslös. Tron får mening när den betyder något för livet. Låt oss, för att tala med Jakobs brev (Jak 1:22), bli såväl ordets hörare som dess görare. s