Det sägs att nutidsmänniskan inte är intresserad av att
plantera träd. Det tar helt enkelt för lång tid att se ett träd växa upp. Vi
vill ha snabba resultat.
Förutom att detta är förödande för trädbeståndet är det
sorgligt för människans perspektiv på livet. Livet är inte bara här och nu, det
är inte bara snabba klipp och framhetsade resultat. Livet har ett långt – ett evigt
– perspektiv. Allt prat om Carpe diem, närvaro i nuet, mindfulness och liknande
åthävor lurar oss. Visst är nuet det enda vi i nuet har, men det består ju
inte. Så fort vi tänker på nuet är det borta och ett nytt nu har kommit, som
snabbt försvinner och ersätts av ytterligare ett nu. Att försöka fånga nuet är
det mest påfrestande vi kan göra, för det är helt omöjligt. Det finns inget som
är så förgängligt som nuet. Tiden låter sig inte fångas, den bara förgår. Det
enda som består är det som befinner sig utanför tidens begräsning.
Människan är skapad för ett evigt liv. Den som kommer ihåg
detta perspektiv kan med tillförsikt plantera ett träd utan att själv få se det
växa upp. Den som har det eviga för ögonen lyfter blicken och ser bortom de
fåfänga försöken att fånga den förgängliga tiden. Med rätt perspektiv på livet
får vi både fler träd och lugnare själ.
