Början och slutet. Några detaljer om julen.
Julen är inte kulmen på ett långt år, på en mörk höst och vinter, klimax av förberedelserna och stressen. Julen är inte slutet utan början. Julen är firandet som inleder fortsättningen och avstampet till denna början får vi göra på nytt. Julen kommer igen varje år, ända tills Jesus kommer igen. Då är det den sista julen och den är annorlunda än den första.
Den första julen ägde rum när tiden var inne. Det var när tiden var inne som Gud sände sin son, Jesus, till världen för att födas i ett stall i Betlehem (Luk 2:6; Gal 4:4). Det var i takt med samma tid Jesus levde sitt liv, fram till den dag då tiden var inne för honom att dö och uppstå till frälsning för människorna (Luk 2:22; Mark 1:9; Luk 9:51; Matt 16:21).
Sedan dess väntas på tiden då det är dags för Jesus att komma tillbaka och då blir det på ett annat sätt än första gången. Då, i den första ankomsten, var det i litenhet och anspråkslöshet, som ett värnlöst barn han kom. Andra ankomsten blir i pompa och ståt, med ära, makt och härlighet. Allt detta sker när tiden är inne (Matt 25:31; Mark 13:26; Mark 13:32f).
Så julen är både början och slutet, ty här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son (Mark 1:1). Precis som kyrkoåret inleds med advent och jul, samtidigt som kalenderåret avslutas med advent och jul, är julens ankomst både början och slutet på frälsningshistorien och tideräkningen. Jesus kom för att kunna komma. Att fira jul är att börja med den som är A och O, den förste och den siste, början och slutet (Upp 22:13).
Livet rör sig inte i en sluten cirkel, men väl i en öppen, som formas till en spiral där återkomst och igenkänning är återkommande och väl igenkända inslag. Och återkomsten och igenkänningen kan, för varje gång de möter oss, få lyfta på ytterligare något av den slöja som täcker våra ögon, så att vi inte fullt ut kan se den verklighet som är Guds. Då blir julen både inledningen och fullkomningen. Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden. (2 Kor 3:18).
Julen – ett förvandlande ständigt ögonblick, då Gud ser till människan och människan därför ser Gud.
- O - O - O -
Julen är inte kulmen på ett långt år, på en mörk höst och vinter, klimax av förberedelserna och stressen. Julen är inte slutet utan början. Julen är firandet som inleder fortsättningen och avstampet till denna början får vi göra på nytt. Julen kommer igen varje år, ända tills Jesus kommer igen. Då är det den sista julen och den är annorlunda än den första.
Den första julen ägde rum när tiden var inne. Det var när tiden var inne som Gud sände sin son, Jesus, till världen för att födas i ett stall i Betlehem (Luk 2:6; Gal 4:4). Det var i takt med samma tid Jesus levde sitt liv, fram till den dag då tiden var inne för honom att dö och uppstå till frälsning för människorna (Luk 2:22; Mark 1:9; Luk 9:51; Matt 16:21).
Sedan dess väntas på tiden då det är dags för Jesus att komma tillbaka och då blir det på ett annat sätt än första gången. Då, i den första ankomsten, var det i litenhet och anspråkslöshet, som ett värnlöst barn han kom. Andra ankomsten blir i pompa och ståt, med ära, makt och härlighet. Allt detta sker när tiden är inne (Matt 25:31; Mark 13:26; Mark 13:32f).
Så julen är både början och slutet, ty här börjar glädjebudet om Jesus Kristus, Guds son (Mark 1:1). Precis som kyrkoåret inleds med advent och jul, samtidigt som kalenderåret avslutas med advent och jul, är julens ankomst både början och slutet på frälsningshistorien och tideräkningen. Jesus kom för att kunna komma. Att fira jul är att börja med den som är A och O, den förste och den siste, början och slutet (Upp 22:13).
Livet rör sig inte i en sluten cirkel, men väl i en öppen, som formas till en spiral där återkomst och igenkänning är återkommande och väl igenkända inslag. Och återkomsten och igenkänningen kan, för varje gång de möter oss, få lyfta på ytterligare något av den slöja som täcker våra ögon, så att vi inte fullt ut kan se den verklighet som är Guds. Då blir julen både inledningen och fullkomningen. Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden. (2 Kor 3:18).
Julen – ett förvandlande ständigt ögonblick, då Gud ser till människan och människan därför ser Gud.
- O - O - O -
Med hjärtat fyllt av detta, önskar jag mina läsare GOD JUL.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar