12 januari 2008

Städning
När jag håller på med städningen gör jag plötsligt någon klumpig manöver och en tingest faller omkull och går sönder. När jag samlar ihop skärvorna för att kasta dem, skadar jag mig i handen.

Så lätt är det att komma till skada till följd av det man omger sig med. Nu blev inte skadan i min hand mer omfattande än att det räcker med omvårdnaden från ett plåster, men principen är intressant, för skador av olika slag är lätt att få i livet.

Om det som kan skada oss – fysiskt, själsligt, andligt – är det som vi omges av, gäller det för den som vill minimera skaderisken, att noga välja relationer i livet. Att välja vilka saker och personer man relaterar till. För allra bästa är det ju om dessa faktiskt är av ett sådant värde, att de är värda att lida för.

Och plötsligt är det ju självklart varför jag under städningens gång, ihärdigt upprepade: ”Man borde inte äga så mycket.”

3 kommentarer:

rofflan sa...

Ja varför samlar man på sig en massa saker som man egentligen inte behöver, vi är som ekorrar, samlar på hög, tack för det du skrev.

lilamonica sa...

Finns ju bara ett sätt att ändra på det: att sortera och slänga, gallra i samlingarna. Det är nog dags snart - igen!

Anonym sa...

å önskar du var o spelade lite här...vore inte fel med lite pianogrannar:-)mannen kan ju viss klinkande men tiden räcker inte till att sitta vid musikinstrument här känns de som.

jo...när jag dammar brukar jag känna man har lite för mycke av de goda...
men går jag på ikea o liknande ser jag genast mer jag önskar att ha i hemmet..hm.dumt.

faktiskt har de blivit en litent gånväg,trottoar i äsköping..fast den slutar vid backen upp till missionskyrkan..går till affären gör den. men de är inga övergångställen nånstans osv.
skönt att höra allafall att jag nog inte är helt dumt som faktiskt vill hämta min lille kille.ler.

nu ska jag gå o sova..
är riktgit trött.

bra du vilar om de varit mycke..de behöver du vännen.

kramis