Dröjer sig kvar

Ibland är det vad som skymtar förbi som hastigast, som blir det vilket dröjer sig kvar. Som delar av en strof från en gammal sång om Jesus som vän, sjungen i söndagens gudstjänst: våga tro att han förstår.

Våga tro, ett slags osäkerhet som grund, ingen tvärsäkerhet, ingen garanti – men ett mod. Om det bär karaktär av svaghet eller styrka vet jag inte, men det är stort: att våga tro.