15 april 2008

Sällskap

Föga förvånande är det än en gång Dag Hammarskjöld, som i sina Vägmärken, lyckas sätta ord på:

När Gud handlar sker det i de avgörande ögonblicken – såsom nu – med en hård målmedvetenhet, ett sofokleiskt raffinemang. När stunden är mogen tar han sitt. Men vad har Du att säga – Du är ju bönhörd. Gud har använding för Dig också om det icke tycks passa Dig för ögonblicket, Gud ”welcher den Menschen zermalmt, wenn er den Menschen erhebt”.

Funderar onekligen och oåterkalleligen en del på detta, eller något liknande, just nu. Tydligen ytterligare något som undrat och tänkt på likartade stigar.

Inga kommentarer: