Verklighet

Ser till att min läsning av Jobs bok i Bibeln når fram dit den hela tiden strävat. Efter kapitel efter kapitel av elände, då Job tagits ifrån allt han äger och har och hans vänner, utan att begripa någonting, har försökt vägleda honom, samtidigt som han själv högljutt och storvulet anklagat Gud, blir äntligen samtalet mellan Gud och Job verklighet.

Herren svarade Job ur stormen: Vem är du som höljer min visa plan i mörker med ord utan förnuft? Gör dig redo, var en man, ge mig besked när jag frågar! Var var du när jag lade jordens grund? Låt höra, om du vet och kan! Vem bestämde dess mått? Det vet du nog! Vem spände mätsnöret över den? Var fick dess grundvalar fäste, vem lade dess hörnsten, medan alla morgonens stjärnor sjöng och gudasönerna jublade? (Job 38:1-7)

Job svarade Herren: Jag vet att du förmår allt, inget du föresatt dig är omöjligt för dig. ”Vem är du som döljer min visa plan med ord utan förnuft?” Ja, jag har talat om det jag inte begriper, det som är för högt för mig, det som jag inte vet något om. ”Lyssna nu, så skall jag tala, ge mig besked när jag frågar.!” Förr hade jag bara hört om dig, nu har jag sett dig med egna ögon. Jag är tillintetgjord och ångrar mig i stoft och aska. (Job 42:1-6)

Nog ger detta vissa proportioner åt världen och verkligheten, åt människan och Gud.