Dammgömma

Äntligen har jag samlat ihop några trådar. Det vill säga några av de trådar som spindlarna byggt kors och tvärs i mitt tak och där en del damm sedan samlat sig. Annat damm har samlat sig i stora bollar på golvet och överallt där plats finns. Det är så pass mycket damm att jag, medan jag städar, funderar på om man inte skulle kunna använda det till något. Jag konstaterar att det jag samlar ihop förmodligen skulle vara fullt tillräckligt för att stoppa upp en halvstor kanin. Men vem vill ha en uppstoppad kanin?

Innan städningen är slut blir jag dock varse vad dammet kan användas till. Det rasslar nämligen till i dammsugaren och jag förmodar att det var mitt, sedan rätt länge, borttappade guldörhänge som försvann in i dammets dimmor. Så till att gömma guldörhängen i kan man tydligen ha dammet. Ännu har jag inte bestämt mig för om jag ska anta utmaningen och dissekera dammsugarpåsen och dess innehåll för att kunna rädda några karat guld från sopförbränningen.

Men jag konstaterar att det hela är en nog så god påminnelse om att allt vi sysslar med av jordiska ting, vare sig vi kallar det damm eller guld, egentligen bara är stoft och ingenting. I alla fall i jämförelse med det som inte kan köpas för allt guld och alla pengar i hela världen: frälsningen i Jesus Kristus.