Störning

Ibland händer det något som liksom kommer in och stör det lugn jag tycker mig annars vara benådad med. Som regel är det någon småsak och något som egentligen inte är särskilt väsentligt. I alla fall inte i ett vidare perspektiv och definitivt inte i ett evigt perspektiv.

Ändå kommer det där ibland och stör. Häromnatten sov jag lite knackigt till följd av någon sådan där störande oväsentlighet. Så läser jag i Bibeln om hur Petrus i sitt andra brev talar om att han ser det som sin plikt att hålla oss vakna med sina påminnelser om vikten av att sträva efter att bli delaktiga av gudomlig natur. Det talas om tro, styrka, kunskap, själbehärskning, uthållighet, gudsfruktan och kärlek. (2 Pet 1:2-13)

Och så blir jag förtvivlad över att det så sällan är sådana saker som kommer in och stör mig, att jag inte lever ett fullt ut gudfruktigt liv. Så nu önskar jag en störning i störningarna, så att de mera handlar om min bristfälliga strävan efter delaktighet av gudomlig natur och mindre om världsliga struntsaker.