I vanlig ordning

Idag har jag åkt tåg två gånger. Första vändan blev vi resenärer, vid framkomsten, upplysta om att vi var i tid, enligt tidtabellen. Skrattretande med en sådan upplysning tyckte jag, den skulle liksom inte behövas. Vid återresan är tåget kraftigt försenat, men inte ett ljud sägs om detta som upplysning till passagerarna. Vi som reser regelbundet med tåg vet att det snarare hör till regel än undantag att tåget är just försenat (om än inte alltid i den grad som idag), så vi här luttrade. Det som slår mig är dock att det som borde vara det normala – att tåget håller tidtabellen – blivit det ovanliga och därmed det man måste upplysa om. Förseningen däremot är det vanliga och kräver därför ingen ytterligare kommentar.

Ibland undrar jag om inte kyrkan alltmer kommit att göra på ett liknande sätt. Det som skulle kunna förstås som det normala för kyrkan – att lita till Bibeln som källa för tro, liv och lära – har blivit det onormala. Följden blir att det är då kyrkan väljer (som om det vore ett val) att följa Bibeln måste detta särskilt kommenteras – om än med andra ord. Då annat än Bibeln styr agendan tuffar allt på okommenterat och som vanligt.

Rätt skrämmande och sorgligt, faktiskt.