Kristen humor

Häromdagen hörde jag den mest tystlåtna och stillsamma människan av dem som befann sig i min vardagliga närhet, stillsamt men övertygande uttala sig så klokt att jag i vördnad blev sittande andäktigt lyssnande. Det var apropå att någon sagt att kristna måste ha humor. Den timide mannen säger då ungefär så här: Varför det, varför måste kristna ha humor? Vi måste väl ingenting. Även den utan humor kan vara kristen, vi måste ingenting.

Klokt. I dessa tider då de kristna och kyrkan så idogt strävar efter att vara attraktiv, populär och synas än här än där för att visa att ”vi minsann är som alla andra”, finns det något befriande i att en människa så enkelt och tydligt kan formulera detta viktiga: Vi måste inte någonting. Kristna måste inte ha humor, de får ha det, men det finns inget tvingande i det. Kristna måste inte vara som alla andra, kristna måste inte tycka samma sak, kristna måste inte vare sig det ena eller andra. Ty det är inte en speciell livsstil, ett speciellt sätt att vara eller ett speciellt sätt att uppfattas som är att vara kristen. Nej, att vara kristen är något långt mycket större. Att vara kristen är att vara jesusefterföljare. Punkt slut.