Jag noterar en märklighet i mitt liv. Då jag är borta kan jag nämligen ibland uppleva en större angelägenhet att be en stund på morgonen än då jag är hemma. Det är märkligt därför att egentligen är jag ju aldrig riktigt hemma i det här livet, en pilgrim som jag är på väg till målet bortom bergen, bortom blommorna och sången. Och endast när jag ber är jag verkligt hemma.
27 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar