Smak av framtiden

Gårdagens gudstjänst gav en försmak av himlen. Förkunnelsen om allvaret i det eviga livets möjlighet. Bibeltexterna om himlen. Sångerna om framtidshoppet. Och så nattvarden där vi fick smaka den framtid som väntar. Allt detta tillsammans var på något sätt det som det talade om, nämligen himlen. Det finns en god eftersmak som dröjer sig kvar. Och orden i Jonas Jonssons psalm blir så påtagligt verkliga:

Brödet är ett, brutet för alla,
skörd av åkrarnas jord.
Herren är en, given åt alla,
här vid nattvardens bord.

Vi reser ett tecken, rättvisans tecken,
måltid delad med alla.
Vi smakar en framtid de fattiga hoppas,
tid då murar skall falla.

Kalken är en, delad av
alla,vin till glädje och sång.
Herren är en, frälsning för alla
vanns på korset en gång.

Nu är vi ett, Herren är allas,
öppnar ögon att se.
Kyrkan är vi, lever i världen,
hopp och glädje att ge.

Vi reser ett tecken, rättvisans tecken,
måltid delad med alla.
Vi smakar en framtid de fattiga hoppas,
tid då murar skall falla.