Vi lever livet framlänges, men förstår det baklänges. Livet måste helt enkelt levas för att kunna få något mått av begriplighet. Mönstret framträder först i efterhand. Precis som med den där strumpstickningen jag håller på med (och av någon anledning återkommer till här på bloggen).
Så här vackert kan ett garnnystan vara.
Men hur kommer den färdiga strumpan se ut i detta brokiga garn? Jo, det svaret får man då man stickat färdigt.
Och just detta kan bli en drivkraft, så god som någon: Längtan efter att se hur det blir. Kan det månne vara ett skäl (skälet) att fortsätta leva – för att få se hur det går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar