Så sakteliga

Jag vill ha långsamma relationer. Sådana som utspelar sig i långsamhet. Gärna intensiva, men långsamma.

Så ser det inte ut och jag försöker att ta det som bjuds.

Jag kan kanske vänja mig (vid att det inte blir som jag önskar), men förmodligen inte sluta längta efter en glimt, en stund, en medmänsklig relation av det där långsamma slaget.