Verklighetens grymhet

Det är inget för den som vill ha en litterär upplevelse. Inte heller något för den som vill ha det enkelt och behagligt. Och inte är det något för den som har så smal blick att endast det egna ryms. Men för den som vill möta en verklighet som får alla bekymmer och problem att framstå som ytterst triviala, är det en bok att läsa.

Det handlar om den idag utkomna boken De glömda kvinnornas röst av Birger Thureson. Här ges en skakande skildring av ett land i kris. Ett land där människor skändas bara för sakens skull. Det är Kongos kvinnor, unga som äldre, som utsätts för de mest bestialiska övergrepp: våldtäkt, tortyr, fångenskap, död.

Det sexuella och könsrelaterade våldet används som maktmedel, för att förstöra ett land och folk. Kvinnorna får sina liv och sin hälsa förstörd, de stöts ut ur familj och samhälle. Så ödeläggs grunden för samhällets fortlevnad genom kvinnornas barnafödande och familjeförsörjning.

Boken innehåller vittnesbörd från kvinnor som drabbats. Några av alla de hundratusentals som det handlar om. Ja faktiskt hundratusentals, siffran är svindlande, men verkligheten är inte heller behaglig.

Doktor Denis Mukwege berättar om sitt liv och sin strävan att hjälpa kvinnorna med vård för kropp och själ. En begåvad man, men det som är mest slående är hans hjärta. Ett stort ömmande hjärta för det folk som är hans eget.

Den som vill ha det behagligt göre sig icke besvär. Men den som vågar möta det som är verklighet, inte för några fåtal utan för mängder av människor, bör absolut ta del av boken och dess berättelser.

Dessutom är det en bok för den som vill se sig själv och sitt eget liv i en annan belysning. Proportioner förändras. Hopp och förtvivlan byter plats. Livets verklighet slår till med full kraft: precis så här förfärligt är det. Och vägen till en förändring, vägen till en annan livssituation för Kongos kvinnor, för människor som lider i krig och svält, är medvetenhet hos omvärlden. Att vi i vår ombonade trygghet ids se och ta del.

Själv satt jag med tårfyllda ögon i en vårsolig park och läste om kvinnorna, mina medsystrar, som upplevt saker jag inte ens kunnat föreställa mig. Jag har det bra, jag är trygg och behöver inte vara rädd. I natt har jag anledning att sova riktigt gott.