Vad ska kyrkan syssla med?

Några snabba reflektioner kring Dagens artiklar om att Svenska kyrkan har färre killar än tjejer i konfirmationsundervisningen:

(1) Detta är inget konfirmationsspecifikt problem (om det nu är ett problem med ojämn könsfördelning). Så ser det ut inom aktiv religiositet över huvudtaget, att det är fler kvinnor än män. Så om Svenska kyrkan vill ändra på könsfördelningen i kyrkans verksamhet har de nog göra ett tag.

(2) Är könsfördelningen ett viktigt problem för kyrkan att lösa? Eller finns det sådant som är viktigare. Vilket är ändamålet med lika många killar som tjejer i grupperna? Politisk korrekthet eller något av större tyngd (t.ex. att evangeliet är till för alla och det därför måste förkunnas så det når så många som möjligt)?

(3) Vem bestämmer innehållet i kyrkans verksamhet, i detta fall konfirmationen? Är det deltagarna eller kyrkan? Naturligtvis är detta inte varandra helt uteslutande alternativ, men vem har initiativet. I artikeln talas om den norska kyrkans konfirmandarbete med orden: De har under flera år utfört ett medvetet arbete, och lyssnat noga på vad unga människor vill ha av konfirmationen. På detta sneglar nu Svenska kyrkan och antyder därmed att deltagarna, snarare än kyrkan har initiativet.

(4) Är det helt otänkbart att kyrkans budskap i sig är det attraktiva? Det vill säga att det svarar mot behov och längtan hos människor. I så fall skulle detta, snarare än tilltalande aktiviteter, kanske kunna erbjudas. I synnerhet om det råkar vara så att budskapet är viktigt, som ju evangeliet är – det är på liv och död. Eller är kyrkan bara en fritidsaktivitet bland andra?

Dessa korta reflektioner är mer generella än att de bara skulle handla om Svenska kyrkan och dess konfirmationsundervisning. För kämpar vi inte alla ständigt med frestelsen att välja popularitet framför sanning?