Den svenska midsommaren

Det är midsommar. Det som – av någon anledning – så lätt bli symbolen och uttrycket för det svenskaste av det svenska. Att fira midsommar på traditionellt vis, det är att vara riktigt svensk. Och riktigt svenska vill vi ju gärna att alla ska vara, det är det som i ur och skur omnämns som integration.

Integrera är ett ord som betecknar en sammansmält helhet. Detta är en vitt utbredd strävan i samhället, att rikta alla åt samma håll samtidigt, att låta människorna färdas framåt i snörräta militärparader där allas steg ekar som ett enda. Det är till denna det-enda-stegets frihet människan fostras i integrationens anda, oavsett man är invandrare eller inte.

Inordna sig, vara integrerad, det är höjden av framgång, både för samhället och den enskilda människan. Och så har man fått förståelsen av att integrering är den bästa av gemenskaper, av samlevnad och lycka. Den utlandsfödda svensk som lyckats integreras är accepterad av samhället, inte som den hon eller han är utan för att hon eller han lyckats bli som alla andra. Den duktiga skoleleven som arbetar snabbare än sina klasskamrater integreras bland de andra, blir som dem och förlorar sin särart och kanske till och med sin begåvning. Då har samhället lyckats, ty integrationen är ett faktum.

Inkludera däremot handlar om att låta ingå. Ingå utan sammansmältning, alltså ett slags mångfaldens gruppering. I det inklusiva finns gott om utrymme, där ryms särarten och olikheten, likaväl som likheten och enhetligheten. I den inklusiva gemenskapen är grunden mångfald och inte likriktning. Det är en gemenskap där ljudet hörs av många fotsteg, där vars och ens röst blir hörd. Inte för att det alltid är enklast eller mest lätthanterligt, utan för att det ligger närmast människans natur.

Människorna skapades till Guds avbild, till att vara Gud lika. Inte till sin egen avbild och att vara varandra lika. Olikhet är en välsignelse som, när den accepteras, inkluderar gemenskap mellan människor.

Gemenskap och definitionen för ett svenskt folk är inte om och hur midsommar firas, utan helt enkelt det faktum att vi är olika människor som lever tillsammans.