Att rutiner har ett visst värde, det vet många. Och att små barn älskar upprepningens förutsägbarhet, det vet vi också. Utantilläxor är kanske inte så vanliga längre, men kan ha sitt värde, både som igenkänning och som rutin att luta sig emot.
P O Enquist uttrycker sina dubbla känslor inför utantillkunskapen, då han i Kapten Nemos bibliotek talar om tryggheten i att faktiskt kunna något utantill:
Förr tyckte jag att psalmverser var hopplösa eftersom man måste lära sig dem utantill och upprepa dem beständigt. Sen tyckte jag att man blev liksom trygg av att upprepa och inte behöva tänka. När jag vaknar tidigt på morron och det är dimma och fåglarna sover så har jag det bättre om jag upprepar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar