”För lite och för mycket skämmer allt” lyder det i någon gammal smurfhit. Precis så talar även 1600-talsfilosofien Blaise Pascal, då han uttrycker sig så här:
När man läser för fort eller för långsamt, förstår man ingenting.
Tänk att det där med hastigheten har så stor betydelse, tänker jag. Felaktigt påstås ”lagom” vara ett ord som bara finns i svenskan, detta ord som indikerar nödvändig balans. Nej, vitsen med ett sådant ord har minsann fler än de svensktalande upptäckt.
Någonstans tillskrevs ett barn följande uttalande: ”Vuxna får vara uppe hur länge de vill på kvällen och äta hur mycket godis de vill och ändå gör de inte det!”
Obegripligt, naturligtvis, för den som trånar. Men vi har väl alla erfarenheten av när det blir för mycket av det goda. När allt är tillgängligt försvinner en del av njutningen.
Så hastigheten, mängden, har sin stora betydelse. Likadant med livet i dess helhet kanske, att den som försöker famna allt hela tiden, får för mycket av det goda och kan därför inte njuta längre. Och inte förstå någonting heller.
Även den som blir stående på ett ben i tvekan över nästa steg blir utan förståelsen. För livet kräver rörelsen, men inte den onyanserade framfarten.
När man åker tåg susar landskapet utanför förbi så fort att man inte hinner uppfatta det, man förstår ingenting av hur det ser ut där ute på andra sidan rutan. När tåget står stilla kan man visserligen studera landskapet ingående, men det är samma landskap hela tiden, man kommer ingenstans och kunskapen blir beskuren i enlighet med tågfönstrets omfattning.
Så Pascals visdomsord om läsningen kan enkelt appliceras på annat och därmed upptäcks vikten av hastighet. Den lagom snabba rörelsen som för framåt därför att förståelsen infinner sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar