Livet är inte de dagar som passerade utan de dagar du minns.
Ser denna mening i någon reklam någonstans. Har ju sett den förut och då som nu tänkt att det är fel. Livet är inte de dagar vi minns, livet är så mycket mer än detta. Livet är till exempel också de dagar som bara passerade, som kom och som gick utan speciella minnen.
De dagar vi minns, det är väl de sorgligaste och kanske de roligaste och så de där som så tydligt förde livet över i en ny fas, första skoldagen till exempel. Om bara detta var livet skulle det bli konstigt. Inte bara det att livet skulle blir påtagligt kort det skulle också bli mer sorgligt än normalt och kanske också mer roligt än normalt. Det skulle hur som helst bli väldigt händelserikt, för det är väl företrädesvis de speciella dagarna vi minns, de där något extra hände.
Kanske ryms här ett mått av förklaring till vår svårighet att acceptera de grådaskiga vardagarna; vi har fått för oss att de är onormala, att de inte hör till livet så som det egentligen är eller borde vara.
Inget kan vara mer felaktigt. Det är de där många intetsägande dagarna som utgör den största delen av livet, det andra är bara färgglad dekoration ovanpå allt annat. Eller avgrunden som allt sjunker ner i ibland.
Vi minns inte bara det roliga, vi har inte bara levt de dagar vi minns. Det är alla dagar vi inte finner anledning att minnas, som utgör livets gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar