29 september 2009

Religionen och det sekulära

Vilket är egentligen det största hotet mot religionen i vårt samhälle idag? Är det sekulariseringen, som vi ofta påstås? Ja kanske. Eller kanske inte.

Jag är beredd att tro att det snarare är det (sekulariserade?) samtida sättet att vara religiös på som är det största hotet. Det som är färgat av det som brukar betecknas postmodernt. Individens tilltro till sig själv, sin egen känsla och sitt eget avgörande. Att det inte längre finns någon högre ordning, ingen auktoritet annan än jag själv.

Kristendomen har alltid varit religionen som betonat den stora berättelsen. Den stora berättelsen i vilken jag som människan kan och får skriva in min lilla berättelse. Detta perspektiv tappas bort då tron blir godtycklig i individualismens namn. Det smyger sig på, i stora stycken obemärkt. Sedan är det plötsligt där, det stora hotet mot kristen tro.

Botas nog bäst med undervisning, envis undervisning och praktik av den stora berättelsen som tillhörighet och korrektiv för min lilla berättelse. Botas nog av att det finns några kvar, som fortfarande tror på en Gud större än de själva och som är beredda att följa denna Gud oavsett allt annat.

Inga kommentarer: