23 september 2009

Tick, tack, tick, tack

För att få tiden att gå behöver jag inte göra någonting. Den går alldeles av sig själv. Det är för att hejda den en smula, eller snarare hänga med den någon enda gång, som jag måste anstränga mig. Sakta in lite för att märka att det jag gör och det som pågår hela tiden sker samtidigt med att tiden går. Inte undra på att den går fort, den går ju hela tiden.

Inga kommentarer: