Det här är bra! Söndagsskola i SVT på bästa sändningstid och med en programledare som hoppas att tittarna ska ”börja läsa Bibeln med öppna ögon inför vad som faktiskt står där”. Det är ju bra på riktigt!
Programledare är Jonas Gardell och han intervjuas med anledning av detta i Dagen. Intressant intervju, må jag säga, mycket matnyttigt och tankeväckande där. Han verkar både ärlig och ambitiös, den gode Gardell. Och nästan lite barnsligt uppspelt – och det är då sannerligen inte det sämsta.
Gardell talar om att han vill belysa en religion som inte bara är ett uttryck för en persons identitet, utan mycket mer än så. Detta är lovvärt, inte minst i den tid och kultur av smörgårdsbordsreligiositet som så ohejdat präglar det svenska samhället. Och just denna smörgårdsbordsreligiositet angriper Gardell och talar om sin motvilja mot religionen som konsumtion där vi ”väljer den som passar oss bäst”.
Men sedan gör han väl ändå några tankefel, Gardell. Han garderar sig genom det till synes ödmjuka att säga att han inte vet allt, att man inte ska tro allt, att han kan ändra sig och att detta är sökarens egenskap. Absolut är det så. Det är inte hans prövande hållning som är problemet hos Gardell, utan det att han inte utgår från något annat än sig själv. På frågan om hur fria händer han fått med programmet, svarar Gardell:
Rätt fria. Det producenten är mest rädd för är att det ska bli för mycket predikande. Men vi pratar ju religion, det måste finnas en avsändare, den avsändaren är ju jag och jag är ju troende.
Gardell talar bara om sin egen lilla berättelse som han inte fogar in i en större av bibeltolkning och tradition utformad kristendom. Detta gör han trots att han värjer sig mot godtycklighetsreligiositeten. Beskrivningen han gör av TV-serien, stryker under detta:
Därför är jag glad för min tv-serie, för jag kan få folk att börja fundera över sina liv. Jag gör det i termer av Gud och kristendom, ungefär som i tolvstegsprogrammet. Men du kan översätta Gud till vad du vill.
Detta är det största problemet med Gardells evangelium, att det är hans eget och detsamma som hans personliga sökande. Hans personliga sökande är intressant, men evangelium enligt Bibeln är något annat. Han gör ingen skillnad och framförallt tycks han inte alls se skillnaden. På det sättet är Gardell ett utpräglat fall för vår tids sätt att vara religiös på, det sätt som han så tydligt uttrycker sitt ogillande inför.
Så programmet, som nu är under produktion, tycks inte handla om kristen tro i allmänhet eller kristendomen som sådant – även om detta är vad marknadsföringen säger – utan om just det som artikeln uttrycker: ”Jonas Gardells eget sökande efter Gud”.
Mer om programledaren Jonas Gardell här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar