Lyft blicken och se

Så ofta talas det om vikten av att leva i nuet. Det där talet tycks ha kommit som en rekyl efter den stora vågen av det vi kallade utbrändhet, som var för några år sedan. Nu ska alla leva i nuet och därför bli mindre stressade.

Det låter så bra det där, ändå känner jag mig tveksam. För visst finns det en påtaglig risk att talet om att leva i nuet blir en flykt från verkligheten. Det blir en flykt undan livets villkor och förutsättningar. Just nu är jag lycklig, därför att allt är bra, att det imorgon kan vara annorlunda förtränger jag. Och så lever jag i nuet, flyr från verkligheten och tror att jag gjort något bra.

I själva verket kanske det är en björntjänst vi gör oss.

Det beror på att perspektivet är för kort. Bibeln talar aldrig om att leva i nuet på det sättet. Bibeln talar om framtiden, om evig salighet för den som tror och tar emot och motsatsen för den som inte tror och tar emot. I det perspektivet blir jordelivets bekymmer mindre. Lika förfärliga, men satta i perspektiv.

Att leva i nuet blir med det perspektivet att lyfta blicken från det jordiska och timliga och se framåt mot det hopp som inte kan förstöras. Vad är det vi är trygga i, det vi kan hålla fast vid här och nu eller det som består då allt annat gått förlorat?