Vid en promenad i anslutning till ett vattendrag såg jag något som fick mig att börja tänka. I vattendraget var ett större fall, där vattnet forsade fram i brant nerförslut. Precis innan det där fallet hade en del kvistar och skärp samlats och bildade en liten ”ö” mitt i vattnet. Detta hade några gräsänder uppmärksammat och de satt nu i godan ro på den konstruerade ”ön” och verkade fundera på att slå sig ner där. De befann sig precis på gränsen till vattenfallet och förmodligen skulle det krävas ganska lite för att skicka hela den där högen av ansamlat skräp över kanten och ut i det forsande vattnet. Detta bekymrade inte fåglarna, de hade ju hittat lite fast mark under fötterna och verkade nöjda.
Mina associationer gick till den liknelse som finns berättad i Bibeln. Det handlar om att inte bygga sitt hus på en grund av sand utan välja den stadiga klippan som husgrund. Jesus, som är den som berättar den här liknelsen, inleder sin berättelse med orden:
Den som hör mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt
hus på berggrunden. (Matt 7:24)
Detta är vad jag tänker på då jag ser de självsäkra fåglarna, som tycker sig ha funnit en bra och tillförlitlig plats att bygga på. Hur lätt är det inte att bygga på fel grund, i det stora men kanske framförallt i det lilla. Att göra det är precis lika vanskligt som att låta husgrunden vila på den lösa sanden eller att tro att lite pinnar och skräp i en forsande å är fast mark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar