I en väckelsekristen tradition talas det gärna om att det människan behöver är mera av Gud. Är det verkligen så, undrar jag lite skeptiskt. Som att livet med Gud var en kvantitativ kamp, den som har mest av Gud har kommit längst.
Nej, jag tror faktiskt att Gud ger oss det vi behöver och vår strävan behöver inte vara efter mer av Gud (som om vi fått för lite, vilket den strävan faktiskt indikerar) utan att använda det vi redan fått, det som är nog för oss.
Det vi fått av Gud är nog, inte för att Gud är snål och bara ger oss nätt och jämnt vad vi behöver, utan för att vad vi än får av Gud är det nog och övernog – sådan är Guds natur. Att be om mer av Gud är att fokusera sig själv istället för Gud, alltså en både egoistisk och högmodig handling. Det är inte mer av Gud vi behöver, utan en större användning av det Gud redan gett oss.
1 kommentar:
Jag håller verkligen med dig! En sak som jag tänkt på är att man har med Gud i allt man gör. Säger till honom: Va med mig idag! Det står ju att när vi närmar oss honom så kommer han närma sig oss! Då är det bra att varje dag säga, du och jag Gud - tror jag de =)
Skicka en kommentar