Står på en perrong tillsammans med några väntande främlingar. Jag sticker mina fingrar djupt in i öronen och trycker till. Likadant gör främlingarna. Med ett undantag. En äldre vithårig man med gubbkeps är den ende som inte stoppat fingrarna i öronen. Han tittar undrande på oss andra. På alla oss som febrilt försöker stänga ute det skärande ljudet från en hantverkares borrmaskin.
Ibland inträffar de där ögonblicken då man undrar om inte det vi i många fall betraktar som ett handikapp ändå skulle vara att föredra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar