Djärvt och helhjärtat

Följande modiga ord uttalar Imre Kertész i Dossier K:

Eftersom vi måste dö, är det vår rätt, ja vår plikt att tänka djärvt.

Det är en intressant tanke det där, och en spännande praktik. Kanske rentav vågad. Men klok! För om vi ändå ska dö (vilket vi ju ska), finns det ju ingen anledning att hålla tillbaka, vara feg och återhållsam. Så: Var helhjärtad i allt!

Detta påminner mig om en sång av Ingemar Olsson. Den talar om att leva helhjärtat, ända tills döden tar vid. Så här lyder texten i sin helhet:

Helhjärtat vill jag göra

allt som jag nånsin gör

Helhjärtat vill jag leva

Helhjärtat tills jag dör

Med hela hjärtat hela tiden

Överallt och jämt

Med hela hjärtat hela tiden

Alldeles bestämt

Helhjärtat vill jag äga

allt som jag nånsin får

Helhjärtat vill jag mista

Sånt som inte består

Med hela hjärtat hela tiden

Överallt och jämt

Med hela hjärtat hela tiden

Alldeles bestämt

Heljärtat vill jag jobba

Helhjärtat vara lat

Helhjärtat varta hungrig

Helhjärtat äta mat

Med hela hjärtat hela tiden

Överallt och jämt

Med hela hjärtat hela tiden

Alldeles bestämt

Helhjärtat vill jag glömma

Helhjärtat komma ’håg

Helhjärtat vill jag drömma

Helhjärtat åka tåg

Med hela hjärtat hela tiden

Överallt och jämt

Med hela hjärtat hela tiden

Alldeles bestämt

Helhjärtat vill jag sjunga

Helhjärtat hålla tyst