Eli som andlig ledare

Det talas väldigt mycket om ledarskap nu för tiden. Tröttsamt mycket kan jag tycka ibland. Det finns tusen och ett trix och fix för hur man blir en bra ledare. Jag tänker inte ge mig in i råden kring ledarskap, men det finns ett exempel i Bibeln, som är värt att nämna.

Det är en berättelse från Gamla testamentet. Samuel tränades redan från det han var liten till att bli en Herrens tjänare. Därför växte han upp i templet, under den äldre Elis överinseende. En natt händer något anmärkningsvärt. Samuel hör Gud tala. Eftersom texten tidigare påpekat att ”på den tiden var det ovanligt att Herren talade till människor, och profetsyner förekom sällan” var det som sedan hände mycket oväntat.

Den unge Samuel tjänade nu Herren under Elis uppsikt. På den tiden var det ovanligt att Herren talade till människor, och profetsyner förekom sällan. Då hände en gång följande. Eli, vars ögon nu blivit så svaga att han inte kunde se, låg och sov på sin vanliga plats. Tempellampan var ännu inte släckt, och Samuel låg och sov i Herrens tempel, där Guds ark stod. Då ropade Herren på Samuel. ”Här är jag”, svarade han, och han sprang bort till Eli och sade: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men Eli svarade: ”Jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.” Då gjorde han det. Än en gång ropade Herren på honom. Han steg upp och gick bort till Eli: ”Här är jag, du ropade på mig.” Men Eli svarade: ”Nej, min son, jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.” Samuel hade ännu inte lärt känna Herren och ännu inte fått ta emot hans ord. För tredje gången ropade Herren på Samuel, som åter steg upp och gick bort till Eli: ”Här är jag, du ropade på mig.” Nu förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken, och han sade till Samuel att lägga sig igen. ”Och om någon ropar på dig skall du säga: Tala, Herre, din tjänare hör.” Och Samuel gick tillbaka och lade sig.

Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut: ”Samuel, Samuel!” och han svarade: ”Tala, din tjänare hör.” Då sade Herren till Samuel: ”Jag skall göra något i Israel som kommer att skrälla i öronen på alla som får höra det. Den dagen skall Eli och hans släkt drabbas av det som jag har hotat med. Allt skall uppfyllas, från början till slut. Jag skall låta honom veta att min dom över hans släkt står fast för all framtid, eftersom han har syndat och inte ingripit mot sina söner – han visste ju att de visade mig förakt. Därför har jag svurit att inga offer eller gåvor någonsin skall kunna sona den skuld som tynger Elis släkt.”

Samuel låg kvar tills det blev morgon, då han öppnade dörrarna till Herrens hus. Men han vågade inte berätta om sin uppenbarelse för Eli. Men Eli ropade på honom: ”Samuel, min son!” – ”Här är jag”, svarade Samuel. Och Eli frågade: ”Vad sade han till dig? Du får inte dölja någonting för mig. Gud skall straffa dig, nu och framgent, om du förtiger ett enda ord av det som han talade till dig.” Då berättade Samuel alltsammans för honom och dolde inte något, och Eli sade: ”Han är Herren, han gör vad han vill.” (1 Sam 3)

Förutom att detta är en rörande och intressant berättelse ger den, som jag tycker, det bästa tänkbara exemplet på andligt ledarskap. Eli är en klok man. När han inte begriper vad som händer säger han till slut åt Samuel att tala med Gud om saken.

Trots att det på denna tid var ovanligt att Gud talade till människor, som det står i texten, har inte Eli uteslutit möjligheten. Att Gud dessutom när detta ovanliga ändå sker, väljer att tala till någon annan än den erfarne ledaren Eli tycks inte vara något problem för Eli. Det är stort! En ledare som vågar släppa fram sin oerfarne efterträdare till att göra större upplevelser än vad han själv gjort. Dessutom vägleder Eli Samuel till detta stora. Ingen avundsjuka finns att skymta. Det är en stor ledare det, som klarar av en sådan situation.

Som om inte detta vore nog, gör Eli en annan föredömlig sak i sammanhanget. Eli vet inte vad som pågår mellan Gud och Samuel, han kan inte heller kontrollera vad som ska hända den tredje gången Gud ropar på Samuel och han svarar ”Tala Herre, din tjänare hör”. Ändå är det detta råd han ger ynglingen. Han lämnar saken utanför sin egen kontroll. Han har tillit till Gud. Eli låter Gud tala med andra om sådant han själv inte vet något. Det är bara en bra ledare som klarar av den typen av okontrollerbar tillit.

Eli är ett spännande exempel på en andlig ledare. Må vi lära oss vad vi kan av detta!