Nu har jag hört något klokt igen, något som jag antecknat i
min lilla bok. Dessvärre minns jag inte längre var jag hörde det eller vem som
sa det. Så här är innebörden i alla fall: Som kristna ska vi ha stor, ja till
och med gränslös, tolerans till personlighet, men däremot ingen acceptans för
synd. Denna skillnad är kolossalt viktig och kan inte betonas nog många gånger.
Alla människor är skapade av Gud och vars och ens personlighet är värd all
respekt och tolerans. Men denna respekt och tolerans innebär inte att alla
beteende eller livsval är accepterade. Människan är respekterad, men synd kan
aldrig accepteras i Guds församling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar