Jag hittar anteckningar jag gjorde när jag läste syster
Veronicas bok Vägar till bön. Jag
delar dem i några inlägg här i bloggen.
Vi måste lära oss att fatta våra
beslut, de små, vardagliga, liksom de stora, i enlighet med vårt mål. På så
sätt växer vi och drivs inte åt alla håll. (s.99)
Detta är så klokt. Och jag delar helt och fullt innebörden i
syster Veronicas ord. Och jag vill försöka leva efter dem.
Det är i de till synes små valen, de vardagliga, som tron
verkligen visar sig. Det är där tron bevaras och har liv. Om jag går till
kyrkan på söndagen är förstås bra, men behöver inte alls vara en indikation på
att jag har en levande tro som jag tar på allvar. Om jag däremot är villig att
göra vardagliga val utifrån min tro blir tron viktig för mig på ett helt annat
sätt.
Vilka val gör jag i mataffären? Hur bemöter jag tiggaren på gatan?
Vilka tv-program följer jag? Vilka böcker/tidningar läser jag? Vad får ta min
tid och mitt engagemang? Vad använder jag mina pengar till? Vad använder jag
mina ord till? Och så vidare.
Att ha ett mål för sitt liv är att veta vad man vill och
vart man är på väg. För många är det karriär, framgång, berömmelse som är
målet. För den troende människan är det himlen och att på vägen dit leva ”på ett sätt som är värdigt
Kristi evangelium” (Fil 1:27).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar