Har du någon gång testat att
sitta i en bil på IKEA-parkeringen i åtta timmar? För mig skulle det inte dröja
så länge innan cellskräck, ångest och alla möjliga sjukliga beteenden tog över.
Men att åka till Stockholm tycker jag inte är något större problem – trots att
jag sitter i samma bil ungefär lika länge. Skillnaden är förstås att när jag
åker till Stockholm har jag ett MÅL. (s. 136)
Så skriver Jonas Helgesson i Ett CP-bra liv. Och visst har han rätt! Det behövs ett mål för att såväl
färden som tiden ska kännas meningsfull. Jag tror att det är precis likadant
med livet. Utan mål blir det bara en klaustrofobisk och ångestfylld väntan på
något okänt. Vi är som instängda i livet utan att veta varför.
Med ett mål får livet riktning och innehåll, det blir
meningsfullt och ångesten lättar. Det är bland annat därför som jag är kristen,
för att mitt liv behöver en riktning och jag behöver något som ger tillvaron
mening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar