Tiden eller livet

Hörde härförleden uttrycket ”ge av sin tid till Gud”. Det är inte första gången jag hör det uttrycket, men det var nog första gången jag reagerade lite negativt. Anledningen till det är att jag i uttrycket läste in en form av nutidsanalys.

Många människor tycks ha en uppfattning kring livet som att det handlar om att vi har en mängd tid, som ska fördelas på ett klokt sätt – och som aldrig räcker till. Tiden ska då delas mellan arbete, familj, intressen, Gud och så vidare.

Problemet är bara att Gud inte är intresserad av att få vår tid, utan Gud vill ha våra liv. Alltså inte att vi avsätter lite av vår dyrbara tid till Gud, i hård konkurrens med allt annat som tar tid i livet, utan att hela livet får bli Guds. När hela livet får bli Guds är det inte bara den sträcka tid som livet omfattar som ges till Gud utan allt det som livet innebär, själva levandet.

Slutsatsen blir då att det kristna livet inte handlar om att ge Gud tiden, utan om att ge Gud livet. Om Gud får våra liv kommer hela vår tid – och inte bara en utvald del av den – att vara Guds tid.