Det snöar, mitt absoluta favoritväder. När jag kommer ut märker jag att, ja, det snöar men denna gång är det ett väldigt försiktigt
snöfall. Trots att det är ett snöande som knappt märks upplever jag ändå att
det är för min skull som det snöar denna dag.
Det är en tröst.
Mitt favoritsnöfall är stora flaxande och dalande flingor
som i ett ögonblick bäddar in hela världen i mjukhet. Ett sådant snöfall var
det inte denna dag. Men det snöade.
För min skull.
Så är det. Saker sker för vår skull. Gud låter det hända,
det vi önskar, men inte alltid i exakt den form som vi drömt om. Inte denna
gång. Men det skedde.
Det snöade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar