Efter sin uppståndelse från de döda visar sig Jesus vid
olika tillfällen för sina lärjungar. På stranden vid Gennesarets sjö är ett
sådant tillfälle. Evangelisten Johannes berättar (Joh 21:3–11):
Simon Petrus sade till de andra: ”Jag ger mig ut och
fiskar.” De sade: ”Vi följer med dig.” De gick ut och steg i båten, men den
natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna
förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: ”Mina barn, har ni ingen fisk?”
De svarade nej, och han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.”
De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge
som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde
att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och
hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp;
de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick
de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: ”Hämta
några av fiskarna som ni just fick.” Simon Petrus gick upp på stranden och drog
i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många
gick nätet inte sönder.
Lärjungarna håller på med det de alltid håller på med, de är
fiskare och nu fiskar de. De gör det gamla vanliga, som de alltid har gjort. Men
den här gången får de ingen fisk. När Jesus kommer och säger åt dem att kasta
ut näten på andra sidan båten istället är det en konstig uppmaning. Men det
fungerar, undret sker.
Under är förstås övernaturliga till sin karaktär – det omöjliga
händer – men tillvägagångssättet för att få undret att ske kan mycket väl vara
precis så enkelt som vid detta tillfälle: att göra något vanligt och invant på
ett annorlunda sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar