Förbön är något som praktiseras i alla kristna sammanhang. Men
vad är egentligen förbön? Ja, det är att man ber för ett särskilt behov som
någon människa har eller som finns i något sammanhang. Det är en
överenskommelse i bön, som blir en gemensam hjälp till den som behöver.
Jag funderar lite på ordet förbön och på hur man kan förstå
det. Detta är ingen etymologisk utläggning utan snarare en teologisk eller
kanske bara tankemässig. Ordet är sammansatt av ”för” och ”bön”. Det är
särskilt förledet ”för” jag tänker på.
Förbön tycks handla om att be före. Att be i förväg innan
det värsta händer. Att be före för att bereda plats (förbereda) för det som ska
komma. Att be för att ge ett bättre före (underlag eller framkomlighet) i det
som är livet.
Förbönen sker före något annat. Den sker innan bönesvaret,
förstås. Den sker också innan evigheten. Att ägna sig åt förbön är att
förbereda sig för evigheten, att hjälpa till att skapa förutsättningar för det
som ska komma. Ett förband spelar innan de stora artisterna kliver fram på
konserten. Förbön äger rum innan den eviga festen i himlen tar vid. Förbön hör
till tiden och livet på jorden, men den för oss i kontakt med himlen och det
eviga eftersom den banar väg för och gör oss redo för det stora som ska komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar