Ett kanske svårtuggat, men värdefullt, stycke ur Thomas
Mertons bok Resa i den inre verkligheten
är det här:
För att älska andra på rätt sätt
måste vi alltså först älska sanningen. […] Den sanning vi måste älska när vi
älskar våra syskon är det konkreta livsmål och den helighet Gud i sin kärlek
har planerat åt dem. Den som verkligen älskar någon handlar inte bara utifrån
en önskan om att han ska vara nöjd, frisk och välmående i den här tillvaron.
Kärleken kan inte nöja sig med något så ofullkomligt. […] Den sanning jag måste
älska i min bror är Gud själv som bor i honom.
Jag är inte bergsäker på hur detta ska uttryckas med enklare
formuleringar för att ge rättvisa åt innehållet, men visst handlar det om att
älska medmänniskan på ett annat plan än att bara önska allt jordiskt gott. Det
finns en dimension av evighet i att på ett bibliskt sätt älska sin nästa, något
som handlar om sådant som gläder Gud mer än sådant som gläder människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar