Mera klokhet från Thomas Merton och Resa i den inre verkligheten:
Vi kan antingen älska Gud
eftersom vi hoppas på något från Honom eller hoppas på Honom och veta att Han
älskar oss.
Säkert är det fler än jag som mött de där människorna till
vilka man gärna kan få vara en god vän så länge man ger dem det de vill ha
(ofta bekräftelse, uppmärksamhet och tid, ibland pengar eller något annat). När
man inte längre uppfyller de krav som de satt upp faller man ur vänskapslistan
och blir helt ointressant. Det är en envägsvänskap som inte i något avseende
bygger på ömsesidighet. Det är en vänskap som inte är mycket att ha.
Ändå är det allt för ofta så här vi hanterar relationen till
Gud. Det är vi som sätter upp villkoren och skapar en envägsvänskap som är
fullt ut på våra villkor och när dessa inte uppfylls är vi inte intresserade
längre.
Gud vill få vara en aktiv del i vänskapen med oss och det
innebär att vi inte ensamma kan sätta upp villkoren för relationen. Det innebär
också att vi inte bara kan lämna då vi tycker att våra krav inte bemöts på rätt
sätt. En vänskap som bygger på dialog istället för monolog är inte enkel, men
givande, och den kan växa och utvecklas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar