Att läsa Imre Kertész

Nåddes idag av budet att den ungerske författaren Imre Kertész dött. Han fick nobelpriset i litteratur 2002 och det var i samband med det som jag upptäckte honom. Och föll pladask.

Av allt jag har läst (vilket förvisso är försvinnande lite med tanke på all världens litteratur) står Kertész i en egen klass i toppen. Han har en begåvning att uttrycka sig som tar andan ur mig. Med textens uppbyggnad, ordvalen, meningarnas längd och en hel massa andra rent visuellt verbala uttryck fångar han något av världen och livet som får mig att hålla andan medan han berättar. Detta gör att Kertész, enligt min mening, endast kan läsas i bokform. Något han i och för sig delar med alla goda författare. Man måste se texten med sina egna ögon för att uppfatta dess briljans.

Eftersom jag är så ohämmat förtjust i Kertész texter har jag girigt sparat en av hans böcker olästa genom åren. Detta enbart för att jag inte vill förstöra möjligheten (som man bara får en gång) att läsa en bok för första gången. Att uppleva en av Imre Kertész böcker för första gången. Men kanske har det nu blivit dags att läsa. Jag har i alla fall plockat fram boken ur bokhyllan och lagt den på köksbordet.