Träd och evighet

Det sägs att nutidsmänniskan inte är intresserad av att plantera träd. Det tar helt enkelt för lång tid att se ett träd växa upp. Vi vill ha snabba resultat.

Förutom att detta är förödande för trädbeståndet är det sorgligt för människans perspektiv på livet. Livet är inte bara här och nu, det är inte bara snabba klipp och framhetsade resultat. Livet har ett långt – ett evigt – perspektiv. Allt prat om Carpe diem, närvaro i nuet, mindfulness och liknande åthävor lurar oss. Visst är nuet det enda vi i nuet har, men det består ju inte. Så fort vi tänker på nuet är det borta och ett nytt nu har kommit, som snabbt försvinner och ersätts av ytterligare ett nu. Att försöka fånga nuet är det mest påfrestande vi kan göra, för det är helt omöjligt. Det finns inget som är så förgängligt som nuet. Tiden låter sig inte fångas, den bara förgår. Det enda som består är det som befinner sig utanför tidens begräsning.

Människan är skapad för ett evigt liv. Den som kommer ihåg detta perspektiv kan med tillförsikt plantera ett träd utan att själv få se det växa upp. Den som har det eviga för ögonen lyfter blicken och ser bortom de fåfänga försöken att fånga den förgängliga tiden. Med rätt perspektiv på livet får vi både fler träd och lugnare själ.