Om lycka
Svenska Dagbladet har en artikel om våra krav på ständig lycka. Prästen och professorn Kjell Kallenberg uttalar sig och säger att vi lägger orimligt stor vikt vid lycka och det perfekta livet. Själv föreslår han att vi istället ska tala om välbefinnande och att denna ”rymmer tillfälliga ögonblick av lycka”.

Själv tänker jag mig kanske snarare en revidering av innebörden i ordet ”lycka”. För vad är egentligen lycka? Ja, så som artikeln omskriver den, kopplas lycka väldigt mycket till hälsa och då uppstår flera problem, som jag ser det. Dels varför lycka och hälsa skulle vara så sammanbundna och dels frågan om vad hälsa egentligen är. Om hälsa är att vara frisk, måste man fundera på vad det innebär att vara frisk – hur diagnostiseras det?

Om lycka är komplett hälsa, och hälsa är avsaknaden av några defekter, problem, besvär eller liknande, blir åtminstone två saker omöjliga: (1) att vara människa, (2) att leva.

För att vara människa är att vara otillräcklig, trots all vår forskning och våra framsteg, allt vårt kunnande. Trots att vi, enligt artikeln, det senaste seklet förlängt svenskens medellivslängd med nästan trettio åt, finns det behov som inte kan tillgodoses på rationell och vetenskaplig väg. Att leva är att vara utsatt för den risk livet innebär. Livet sätter nämligen sina spår; olyckor sker, åldrandets nedbrytning tär på oss, ondskan drabbar oss.

Någonstans tror jag att jakten på allt det lyckliga och lyckade är en förbannelse för människan. Hon luras tro att livet kunde vara bättre, medan det i själva verket inte är bättre än så här. Livet är inte bättre än sitt innehåll. En del av det innehållet är sjukdom, lidande, död, förlust, sorg, plåga, och så vidare. Så lyckan står knappast att finna i detta.

Nej, jag tror att endast genom att söka lyckan bortom livets olycka, genom att söka lyckan utanför livets begränsningar, kan den finnas. Det är inte livets omständigheter som ger oss lycka och gör oss till lyckliga människor, utan detta att livet går att leva trots omständigheterna.

Detta ”trots allt” är för mig livets lycka. Med strävan efter den ytliga lyckan som kanske sekundvis står att finna i hälsa, välbefinnande och framgång kan människan bli förblindad. Hon lever bara livet på ett horisontellt plan, medan det liv som kännetecknas av ”trots allt” också har en vertikal dimension. En dimension som sträcker sig tvärsigenom all ohälsa, alla symptom, all sorg, all misär, all olycka. En dimension som förbinder jorden med himlen, människan med Gud, och som låter det otillräckliga möta det fullkomliga och möjliggöra lycka, trots allt.