Böcker
Ett noga överlagt projekt har inletts: den stora boksorteringen. Jag har bestämt mig för att vara sträng mot mig själv och det går faktiskt helt smärtfritt. Så nu har jag, efter att ha gått igenom ungefär hälften av samlingen, ett halvmetertjockt lager med utsorterade böcker på matbordet.

Boksamlingen har hittills kompakt sträckt sig över en vägg i mitt tjäll. Hädanefter kommer den att vara betydligt luftigare. Åtminstone tills jag hunnit fylla ut den med nya böcker.

Inklämd bland några jättar hittar jag en, till formatet liten och tunn, bok av Johan Ludvig Runeberg. Den har ett alldeles förtjusande omslag med mönster av turkosa och svarta kringelikrokar, inte alls olikt en moderiktig fondtapet.

Det är ett kärleksäventyr som, i diktens form, bor där mellan pärmarna. Ett som ser rosor i törnen och vårblom i vinterns frusenhet:

Törnet

Törne, du min syskonplanta,
svept i vinterns is, försmås du,
höljd av taggar, hatas du.
Men jag tänker: Kommer våren,
slår du ut i blad och rosor,
och en växt finns ej på jorden,
ljuv och älskad såsom du.
O, hur mången törnestängel
står ej naken i naturen,
som behövde kärlek blott,
blott en solblick av ett hjärta,
för att kläda sig i rosor
och vart väsens glädje bli.

Naturligtvis blir boken kvar, ett sådant vackert omslag kan inte avvaras. För ibland är yta inte bara yta, utan faktiskt mer än hela sitt innehåll.