Hemma
Jag har varit med om något som är så vanligt och självklart, att det är ovanligt intill obefintlighetens gräns. En sådan igenkänning och känsla av hemmahörighet. En sådan självklarhet.

Att få uppleva något sådant, måste vara det största som finns i livet. Att få vara innesluten i ett sammanhang som sträcker sig bortom. Bortom begränsningar och därför så inklusivt.

Jag har varit på bönemöte. Bönemöte i församlingen jag älskar, med trossyskonen jag älskar, med Gud som älskar.