Ibland
Ibland säger människor så kloka saker. Ofta sker det tillsynes i förbigående, varför det krävs en viss uppmärksamhet från lyssnaren för att verkligen höra. Och det är väl så det väsentliga ofta sägs, och därför det så ofta går oss förbi. Häromdagen var jag tillräckligt uppmärksam för att fånga en sådan där klokhet.

Mot en bakgrund av att människan avslöjar sina ideal, sin verklighetsuppfattning och sina strävanden genom sitt sätt att tala, sägs mycket i ett samtal som inte direkt uttalas. På så sätt är orden och språket det medel vi har att visa vilket referenssystem vi har för våra liv, vilken tro och agenda som styr oss (och det är kanske inte alltid den vi vill att det ska vara, vårt uttryckssätt avslöjar om det vi säger har djupare grund eller bara är ytlig framtoning). För den som vill leva i konsekvens av sin övertygelse gäller det alltså att låta språk och uttryckssätt vara färgat av övertygelsen, oavsett den är politisk, religiös eller något annat. För det är genom språket referenssystemet både kommer till tals och upprätthålls.

Och det som min kloka medmänniska kort konstaterade, efter mitt gillande inför ett ordval, var att det krävs arbete för att hålla igång referenssystemet. Så sant! Så ett råd till mig själv, från det mötet, är att återigen se över min övertygelse, så att den ännu mer kan prägla mitt språk och mitt uttryck och därigenom bli än tydligare. För att tala om sin övertygelse är knappast lika genuint som att tala sin övertygelse.