Trångt
Gud, gud, gud. Detta ord/namn känns så trångt och felaktigt. Kan man inte försöka släppa det gamla ”gud” och inse att var människa har en egen uppfattning och tro.

Så står det i en av kommentarerna till artikelserien om andlighet på Svenska Dagbladets Idagsida, som jag refererade till häromdagen.

Att ordet Gud känns trång och felaktigt skulle naturligtvis kunna bero på att det bara är ett ord. Ett ord som av människor fyllts med innehåll under långa tider och nu inte längre bär den relevans det en gång gjorde.

Eller så beror trångboddheten hos Gud på att människan satt sig själv över Gud, i tron att ingen är större än henne själv. Och ur det perspektivet behövs förstås ingen Gud.

Det skulle också kunna vara så att det finns en divergens mellan människors förväntningar på vad Gud ska vara och vem Gud verkligen är. I så fall är begränsningarna inte Guds, utan människans och hon har med dem visat sitt behov av något större – alltså behovet av Gud.